NI FÅR INTE HELA SANNINGEN!!!
En del föräldrautbildningar för förstföderskor tar upp en liten kort information om "babyblues". Att det på tredje dagen efter barnets födelse kan hända att mamman plötsligt känner sin ledsen och nedstämd, snarare svart än rosa. Eller brun iallafall. Eller grå.
Det går över. Det är inte farlig. Det är normalt. Låt henne gråta och amma och gråta och amma och amma och amma och amma och gråta. Var extra lyhörd för hennes önskemål och behov, och bjud inte hem polarna på pokerkväll just nu. Sen blir det frid i huset om nån dag igen ska du se. Rosa bubblan kommer tbx. Får mig att tänka på låten "I en rosa helikopter".
OK, dags för avslöjandena (det du förmodligen inte fick veta före en vaginal förlossning);
1) du kan spricka hur långt som helst, typ från Kairo till Kapstaden.
2) när barnet är ute är du inte klar. När kakan är ute är du inte klar. Dagar, kanske veckor ska du sedan gå med stora blöjan av en anledning... Sa de det?
3) 8-15% av alla nyblivna föräldrar drabbas av förlossningsdepression, babybluesen går liksom inte över. Den blir värre. Även pappor/partners drabbas, ca 8-10%. Har någon sagt det?
4) kroppen är fantastisk på att läka, det har jag personligen erfarit och fascinerats av flera gånger. Men... Sa de att du efter förlossningen kanske kommer att behöva Susanne Lanefelt som PT? För att du ska kunna hosta. Och skratta. Och hoppa. Utan att pinka på dig.
5) om resan går hela vägen från Kairo till Kapstaden kan komplikationerna bli ännu mer påfrestande. Har jag hört. Även svårt att kontrollera fisringen. Iallafall utan mitt lilla körkort längre ner på sidan. Berättade nån?
Då så. Tillbaka till rum 13 och dagens sanning.
HOSTA. HOSTAN från hell. Jag ligger här (och har det överlag rätt bra, de tar hand om mig och snark-tanten bara sover och har slutat snarka). Hålet, by the way 1 cm i diameter, helt runt (undar om det blir så av hagel? Älgstudsare?), läcker fortfarande blod så det skulle tas nån odling igen. Det gör inte särskilt ont dock, snarare tvärtom sedan explosionen. Som en sprucken trumhinna typ, modell bauta. Sen får jag antibiotika intravenöst och den verkar bra, infektionsvärdet sjunker och läkaren tror att jag får åka hem imorron om det fortsätter så. Huvudvärken är hostans fel har jag bestämt. Hoppas det åtminstone blir nån träning för magen så är den ju inte helt värdelös.
Hostan ja... Den stör mig och alla andra. Tur att tanten mest sover (tror jag) så hon inte behöver lyssna. Men kanske hör hon. Stackars henne i så fall, hon verkar ha det nog tufft ändå. Igår fick min nya rumskamrat flytta pga hosthelvetet. Hon var i ett läge där man inte ska utsättas för smitta. Jag blev glad att hon fick flytta, vill verkligen inte göra det värre för nån.
Hur som helst. Varför en inledning om förlossning? Vad har det med hostan från hell att göra! Jo, det ska jag berätta. Men först en annan liknelse som just dök upp. Det handlar om automatiserat handlande. När jag tog körkort för några år sen (och några till), trodde jag att det inte fanns anledning att växla upp från 2:an, för jag skulle ju ändå växla ner snart. Om typ 500 meter. Det var liksom så mycket att tänka på. Jag minns inte riktigt ordningen nu, men jag utför handlingen. Automatiserat. Det var nåt i stil med: titta i backspegeln--ge tecken--sakta ner--titta i backspegeln igen--kolla död vinkel--växla ner ytterligare--sväng. Typ. Ungefär.
Nu behövs den där automatiseringen igen. Känn den komma--mota den--korsa benen--lyft bäckenbotten mot Kairo--andas djupt-- håll kvar lyftet--kniiiiiip--HOSTA! På gymmet finns så många pass: core, gymcirkel, pump, dans, mage/rygg, höft/lår, indoor, cykling.... Men ingenstans ser jag urethra. Undra hur många som skulle våga gå dit! Kanske en kombo mage/urethra? Med Susanne Lanefelt som instruktör!
En liten slutkläm från den ocensurerade verkligheten; ni som stått på morfin en längre tid vet nog vad jag menar. Men... Om det nu ska vara lite slappt i slutmunstycket vid hosta från hell hade det ju varit bättre (lätt å säga när det inte är så) om det var Kapstaden som fick hjälp på traven. Så att säga.
Sådär ja. Nu känns det bättre.
For your notice; kvar ett dygn till, lungröntgen och fortsatt antibiotika.
Take care out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar